{t:En Visa Om Ett Rosenblad}
{st:Cornelis Vreeswijk (text) & Georg Riedel (musik)}
Det []var en []gång ett []litet []rosen[]blad,
och []rosen []som hon []växte []på var []röd
Så []Föll hon av en []dag, För []Då var []rosen DöD
Då []for en yster []vind förbi,
Då []blev []hon []glad
För []vinden var en []glad och []eldig []fyr,
som []var på våg ifrån []söder []emot []nord []
Han []blåste hennes []öra fullt av []ra ord
Kom []hjärte[]vän, sa []vinden, kom!
Då []blev []hon []yr
Hon kunde inte motstå det han sa,
hon skänkte honom allt varom han bad
Han förde henne med sig till den store stad
Här ska vi bo vi två, sa han, och hon sa ja
Men vinden var ett trolöst exemplar,
som bara ville tumla runt i skyn
Han blåste henne från sig, hon föll ned i dyn
Sen for han hastigt bort från stan, och hon blev kvar
Om ni ser ett blomblad någonstans
bland skräp och smuts här i vår glada stad
Minns att hon en gång var ett vackert rosenblad
Hon älskade en vind en gång och hon blev hans
Och rosen som hon växte på var död,
Och vinden som hon älskade, han for
Var natt går hon igen i rummet där jag bor
Hon kallas Rosenblad, och hennes färg är röd